Så länge man fastnar i tanken att matsvinnet ska bara till de “utsatta” så gör man inte mycket framsteg, som jag argumenterar i en annan text: http://solikyl.se/2018/dags-att-vaga-nytt/
Bara jobbet för att ha den spårbarheten är mer än jobbet att transportera maten, är min första tanke. Och det är så tråkigt jobb, stå o scanna koder o trycka ok 700 gånger på raken. Vem vill va volontär då?
Detta system är inte till för att öka mängden räddad mat, utan för att få fina resultat att redovisa.
Den texten vill jag sätta upp nånstans i Brunnsbo.
Och ser på hemsidan att Vita har skrivit 10 december om hur det gått för henne söka samarbete i Nödinge. Så hon har försökt men bara inte hittat till forumet.